BILDER

Strandhugg i Östergötlands Skärgård

Harstena är en av de mest välkända och av turister besökta öarna i Östergötlands skärgård. I motsats

till flertalet andra öar är den fortfarande oskiftad och större delarna av ön ägs gemensamt av dess invånare.

I äldre tider var det fiske, jakt (inte minst av säl) och till viss del jordbruk som dominerade livet här.

Detta har i boken Harstena från 1933 beskrivits i ord av författaren Sven Barthel och i bild av

konstnären Rolf Mellström (nytryckt 1973 av Hugo Magnusson från Harstena).


I boken Strandhugg i Östergötlands Skärgård beskrivs Harstena inte annat än kortfattat i inledningen.


Den översta bilden visar Elof Magnussons gamla båthus i norra delen  av byviken.  Under

somrarna drivs där en restaurang som serverar lokala specialiteter.


Den mellersta bilden visar några av det femtontal båthus som finns i den skyddade byviken

när man via Husfjärden närmar sig med båt från sydväst.


På den nedre delen ses de mer centrala delarna i byn uppe från berget närmast i öster.

 

 

Nedan presenteras ett urval av bilder från de öar som beskrivs närmare i boken 



Copyright © All Rights Reserved

Nedan presenteras ett urval av bilder från de öar som beskrivs närmare i boken 

Lindöja är ett stort gammalt lotshemman i norra delen av Arkösunds skärgård. På bilden ovan ses några av boningshusen på huvudön sedda från väster samt en av de två ladugårdarna som finns här (delvis ombyggda till bostäder). Hemmanet var från början uppdelat i två delar med vars sin kronolots som ägare men kom i sluitet av 1800-talet att hamna under samma ägare. Sedan 1968 ingår större delen av hemmanets öar och vatten i Bråvikens naturreservat, det största i Östergötland.

Några viktiga personer i Lindöjas historia. Till vänster "Lindöjakungen" Axel Bergström" (1861-1948) och i mitten hans första hustru Karolina Lindström (1846-1916), änka efter kronolotsen Per August Norling (under sin tid ägare till en av gårdarna på Lindöja). På bilden till höger Axels och Karolinas son Gustav med hustru Ebba.


Karolina ärvde den ena halvan av Lindöja från sin förste make och tillsammans med Axel kunde hon 1897 köpa den andra halvan. De kom därigenom att bli ensamma ägare till de två gårdarna. När Axel dog ärvdes dessa av sonen Gustav som var den som senare lät större delen av hemmanet ingå i Bråvikens naturresertvat. Gustav och hans fru Ebba överlät 1975 hemmanet till sins fem barnbarn och det är idag dessa och deras familjer som äger och nyttjar detta.

Tre av de gamla boningshusen på Lindöja.

Arkö är liksom Lindöja en gammal lotsö med anor från andra hälften av 1500-talet. Det är också den lotsplats som fanns kvar i funktion längst i Östergötland men verksamheten flyttades runt 1960 över till Oxelösund i Sörmland.

På bilderna ovan visas boningshus, bod och ladugård på ett av de hemman - Bergmansgården - som vid det laga skiftet av Arkö på 1870-talet fick vara kvar i den gamla lotsbyn. Genom analys av årsringsmönster i träprover har man kommit fram till att ryggåsstugan till vänster på övre vänstra bilden härrör från 1760-talet, boden på övre högra bilden från 1610-talet och ladugården på undre bilden från 1810-talet.

På yttre sidan av Arkö och Viskär passerar farleden som kommer från yttre delen av Bråviken i norr och går vidare ner dels mot Sankt Annas och Gryts skärgårdar och dels in mot Slätbaken och Söderköping. En gång i tiden var det också här som fartyg utifrån havet i öster leddes in mot kusten och de inre farlederna mot Söderköping och Norrköping. På bilderna nedan visas de sjömärken som assisterade vid denna infart mot skärgården.

På de två bilderna ovan till vänster ses Arkö båk uppe på Österängsberget och på de två bilderna till höger Svarta Utterklabbens båk i havet en dryg sjömil ut åt öster. Arkö båk har anor tillbaks till slutet av 1700-talet (då en enkel stång med en uppochnervänd tunna överst) och på Svarta Utterklabbens båk restes 1865 en träbåk. Denna ersattes 1922 av en högre båk murad av betongsten och putsad utvändigt och med sidorna målade i vita och röda fält (färgerna kan idag bara svagt anas).

Till vänster Viskärs fyr rest 1894 och i tjänst fram till 1932 som ett komplement till båkarna på Arkö och Svarta Utterklabben vid insegling från havet. Till höger gamla lotsutkiken på Viskär uppförd i mitten av 1800-talet och i funktion fram till slutet av 1870-talet då lotsverksamheten flyttade till Mjölnarnäsudden på sydvästra delen av Arkö. Både fyren och lotsutkiken på Viskär är numera byggnadsminnesförklarade.

Vy från Arkö båk ut mot farleden i sydost.

Fortsättning följer så småningom.

Kustfarleden genom Östergötlands Skärgård


Här visas i bild ett axplock av fyrar i Östergötlands skärgård

Torrö Stickskär med fyr och kummel i Tjusts skärgård på gränsen mellan Småland och Östergötland.

Ljusklabb söder om Stora Ålö och Bokö vid Valdemarsvikens mynning i södra delen av Gryts skärgård.

Svartbådans fyr sydöst om Bokö i södra delen av Gryts skärgård.

Högerökarten i yttre farleden upp mot Fångö och Kättilö.

Häradskärs fyr drygt två sjömil sydost om Fångö i Gryts skärgård.

Ritning från 1864 av fyrapparaten i Häradskärs fyr.

Bild från Lotsstyrelsens arkiv.

Fyren på östra udden av Kättilö där fartleden kommit mer inomskärs. I bakgrunden skymtas Kvarnholmens fyr lite längre norrut.

Espskärsgrund strax väster om Armnö i Gryts skärgård. Till vänster i bakgrunden skymtas Bergholmens fyr utanför Väggö.

Snuggholmen strax nordöst om Väggö, den sista fyren i Gryt innan vi på färd norrut kommer in i Sankt Anna.

Enskär, den första fyren i Sanmkt Anna skärgård när man kommer i farleden söderifrån.

Till höger i bilden anas Fågelön, nästa fyr på väg norrut.

Fågelöns fyr i Sankt Anna.

Jungrusalens fyr nordost om Aspöja mitt ute på Aspöfjärden i övre delen av Sankt Anna Skärgård. Till höger i bilden skymtar fyrarna på Kopparholmarna (längst till höger) och Kuggviksskär strax söder om den gamla lotsstationen på sydvästra udden av Arkö.

På vänstra bilden ses i förgrunden fyren på Västra Kopparholmarna och till vänster i bakgrunden fyren på Kuggviksskär. På den högra bilden ses denna senare fyr mer i närbild. Detta är när man kommer i farleden söderifrån de första fyrarna i Arkösunds skärgård.


Ettergrundshällan och Gränsösund nedre i farleden som går öster om Arkö och Gränsö norrut i riktning mot Bråviken.

Trollholmshällan utanför nordvästra udden av Gränsö i Arkösunds skärgård. Strax norr härom delar farleden upp sig i en gren som går upp mot nordväst i riktning mot Nävekvarn och vidare in i Bråviken mot norrköping och en gren som går upp mot nordost i riktning mot Oxelösund.

Bosösten just utanför Marvikens gamla kraftverk (nedlagt) i farleden upp mot Nävekvarn på norra sidan av Bråviken.

Fläsköhällan i farleden norrut mot Nävekvarn.

Fläskösund och Fläskögrund, de sista fyrarna på Östgötavatten i farleden norrut mot Nävekvarn på Sörmlandssidan av Bråviken. 

Marö, den sista fyren på Östgötasidan i farleden som efter det att man passerat Gränsös nordspets swvänger av åt nordost i riktning mot Oxelösund

Arkö båk sedd från farleden som passerar öster om Arkö norrut i riktning mot Oxelösund.

Fyren och fyrmästarbostället på Viskär utanför den sydöstra delen av Arkö. Fyren fungerade under ären 1894-1932 som en del i inseglingsleden från havet mot Arkö och inomskärslederna mot Söderköping och Norrköping. Tidigare var det Arkö båk och Svarta Utterklabbens båk längre ut i havet som väglett båtar in mot kusten.

Logen med sitt kummel till vänster och skäret Lilla Alen med sitt stångmärke samt grund efter fyr och fyrvaktarboställe. Fyren här var i funktion under 15-årsperioden 1887-1902 och skulle i första hand vägleda vid överseglingen av Bråvikens yttre del mellan Oxelösund och yttre delen av det som då kallades Jonsbergs skärgård (idag Arkösunds skärgård). Fyren här liksom de fyrar som då fanns på Logen och Lunda längre söderut sköttes av fyrvaktaren Oscar Ramstedt som med fru och tre barn bodde i stugan på Lilla Alen under större delen av året.

Sandsänkans fyr ute i havet cirka fem sjömil nordost om Harstena,

Norra Fällbådans fyr i havet utanför Arkö.

Gubbö kupa strax öster om Fångö i Gryts skärgård. På platsen fanns redan under medeltiden en vårdkase som dock brann ned i samband med en svedjebränning på Gubbön 1813. För att återfå ett sjömärke byggde lotsarna på Kättilö väster om Fångö upp det kummel som nu står på platsen.

Vy ut mot havet i öster från Gubbö kupa.

Missjö kupa också kallad Kupa klint i den sydöstra delen av Sankt anna skärgård.

Vy in åt väster (övre bilden) respektive ut åt öster från Missjö kupa. Exakt när detta kummel byggts är inte känt men på en karta från 1789 finns ett sjömärke angivet på platsen.

Marö kupa utanför Aspöja i övre nordöstra delen av Sankt Anna skärgård. Vy ner åt sydost. Detta sjömärke finns omnämnt i Johan Månssons "Siöbok" från 1644 men exakt när det byggdes är inte känt. I mitten av 1900-talet raserades kumlet delvis men byggdes åter upp av av Sankt Anna Hembygdsförening och boende på Aspöja.

Vy ut åt öster från Marö kupa. Borta vid horisonten skymtar Norra Fällbådans fyr.